Söndagar är bra dagar

Hej!

Jag har kommit fram till att söndagar är mycket bra dagar. Söndagen skulle nog kunna klassas som den bästa vekodagen i veckan för oss i Thailand. Det är liksom en dag utöver det vanliga, lugn men händelserik och bra stämning. Den här söndagen började vi, som vi brukar, med att gå på gudstjänst på hostlet. Därefter åt vi mat där, söndagslunchen är lite speciell då det inte äts ris, utan nudlar. Efter maten på söndagar står det alltid en glassgubbe utanför och säljer glass. Vi blir alltid frågade av elever eller hostelföräldrarna om vi vill ha glass och vi säger alltid nej eftersom vi inte vill att någon ska köpa åt oss. Men de gör de alltid i alla fall. Idag fick vi glass i bröd med ris i. Ja, de äter även ris till glass här, som om inte ris tre gånger om dagen vore nog!

Efter det gick vi hem för att planera, eftersom vi hade blivit frågade om vi kunde hålla i lekarna på kvällen. De har nämligen lekkväll ungefär varannan söndag. Det dröjde inte länge förän vi fick besök av Nong Bee (hostelföräldrarnas äldsta dotter, 10 år). Hon tycker om att vara i vårt hus, faktiskt så mycket att hon alltid kommer till oss på helgerna om vi är hemma. Det börjar nästan kännas lite väl ofta nu faktiskt, det skulle vara roligt med lite besök från några andra elever för omväxlings skull, men de vågar sig väl inte hit... Hur som helst åt vi middag hemma och sedan cyklade vi iväg till hostlet igen lagom till lekkvällen.

Eleverna tycker mycket om "skämma ut sig"-lekar, alltså inte att själva skämma ut sig, utan mer att se på när andra gör det. Lekarna går därför ofta ut på att den som förlorar eller gör något fel ska få ett straff, som ofta innebär att ensam sjunga en sång eller att dansa en pinsam dans inför alla. Vi hade därför förberett att de som förlorade tillsammans (vi ville inte vara för taskiga) skulle få dansa "fågeldansen". Ja, tillsammans med oss då som skulle visa hur den gick. Jag vet inte hur lyckat det blev, det var nog mest vi som dansade, men jag tror att alla tyckte det var väldigt roligt att titta på. Sedan fick vi dansa den en gång till, ensamma. Jag vet inte varför, men det var väl kul eller nåt... haha!

Juste, det var även lite mini-firande för Nong Book som precis fyllt ett år! Alla fick därför små "godispåsar" med kex och apelsinjuice. Festligt värre! Vi försökte även fånga lite spex från killarna på film, men det blev mest fotbollstrix idag. Vi ska försöka filma mycket så att vi snart kan göra en till film! Och vi ska förska få tjejerna att släppa loss lite, vi vet att de kan!

Den nyblivna 1-åringen Nong Book med
mamma Nong Krang 

Apelsinjuice och kex, vilken fest!
Jompoon, Chailack, Diichai, Katee, Somrak och Chatchai

Det var allt för nu. Ha det bra!
/Louise

Sop Moei-helg

Igår och idag var vi på elevhemmet i Sop Moei. Tanken är att vi ska åka dit ungefär varannan helg och leka, undervisa och bara umgås med barnen. Barnen på elevhemmet är mellan 9-13 år. Lite väl unga för att bo på internat kan man tycka...  Det var några elever idag som frågade hostelmamman när de skulle få åka hem, då förklarade hon att de måste vänta till sommarlovet eftersom om de åker hem nu så kommer de inte att vilja åka tillbaka sen... Men det positiva är ju att de genom att de bor på elevhemmet får möjlighet till skolgång som de kanske inte skulle ha fått annars. Skolgång är verkligen ingen självklarhet ute i byarna. Dessutom är elevhemsföräldrarna jättegulliga och hostlet känns väldigt hemtrevligt, så nog tror jag att de trivs ändå, även fast de självklart saknar sina familjer.

Hur som helst åkte vi till Sop Moei igår 12.30, med den sista Song Teown (korkat att den sista går så tidigt). Så vi fick försöka underhålla oss själva bäst vi kunde på elevhemmet ganska länge innan eleverna kom tillbaka från skolan. Barnen slutar skolan vid fyra. Det var lite kul för på kvällen skulle hela hostlet åka iväg på ett födelsedagskalas, i en liten by precis utanför Sop Moei. Först var det andakt och sen var det mat. På andakten pratades det på sgwo-karen, men efteråt började en kille prata på thai. Jag förstod lite senare att han försökte översätta åt oss, han trodde alltså att vi kunde flytande thai. Det var ju snällt, men jag förstod inte mer än enstaka ord tyvärr!

Man kan klämma in många barn på ett flak...

Att det var det ett barnkalas märktes inte alls, förän strax innan vi skulle åka tillbaka och det började sjungas "Happy Birthday".  Det visade sig att det även bjöds på tårta (dock inte till hostelbarnen, antagligen för att de var så många, och tårtan var så liten). Men vi fick såklart, typ först till och med... Sjukt konstigt är det. Men på nåt sätt har vi slutat att förvånas av den speciella behandlingen vi brukar få. Hur som helst var det här det första kalaset vi har varit på i Thailand, här är det inte så speciellt att fylla år. Det där med sången och tårtan var verkligen överraskande!

Efter kalaset åkte vi tillbaka till hostlet och kollade på thai-såpa, det är typ den ultimata helgunderhållningen här. Thai-såpor är skrattretande dåliga, men alla tycks älska dem ändå!

Idag hade vi lekar och lektion med barnen. Det är lite svårt att ha lektion med så många barn, vi är ju vana vid 5-6 åt gången, men det gick bra ändå. Det är även lite svårt när man inte riktigt känner barnen, de är väldigt blyga och visar oss lite VÄL mycket respekt tycker jag. De bokstavligen bugar sig för oss när vi går förbi, kan bli lite tröttsamt... Tyvärr finns det inte mycket man kan göra åt detta, förrutom att lära känna dem bättre och komma bort från allt det stela och formella. Men barnen är hur som helst jättesöta och väldigt nyfikna på oss! :) Mot slutet lekte vi lite med min kamera, de vill inte gärna bli fotade själva, men tillsammans med oss gick bra, och att testa att ta kort tyckte de var väldigt kul :)

Ha det bra så länge!
/Louise

Film!

Här kommer en film som jag och Johanna har redigerat ihop. Efter en lekkväll på hostlet var killarna på spexhumör och dansade och gjorde en massa roliga saker som vi lyckades fånga på film. Den här filmen är fylld av roliga klipp som bara är väldigt random... Ju fler gånger man tittar desto fler saker upptäcker man!



Chiang Mai och hemfärd

Igår hade vi en trevlig dag i Chiang Mai då vi träffade två karener som bor/har bott i Sverige och som kan prata flytande svenska. Free, som vi hade som thai-lärare innan vi åkte och hennes syster Em. Vi fick även svenskt godis vilket verkligen uppskattades! Sedan stötte vi även på Oil och Anaan lite kort på marknaden när vi gick med Free och Em. Alltså träffade vi sammanlagt tre karener som pratar svenska på samma dag, ovanligt! Det blev väldigt förvirrande med alla språk. Jag börjar blanda svenska, engelska och thai lite hur som helst!

Free och Em

Jag, Frees och Ems gulliga mamma och Em

På kvällen träffade vi min kusin David och hans två kompisar som är i Chiang Mai. Vi åt och gick på nattmarknaden. Vi testade även på "fisk-spa", alltså typ en massa fiskar som äter på ens fötter... Jätteläskigt till en början, men kul sen när man slapplade av! Efter det gjorde jag och Johanna lite välbehövlig shopping på Sunday market.

Idag hade vi lite ärenden vi behövde göra innan vi åkte hem till MS. Så vi handlade mat/bakprodukter och så hade vi ett möte med Ulrika. Efter det tog vi bussen hem! Nu ser jag faktiskt fram emot att inte resa på ett tag. Det har ju varit sjukt mycket resande de här dagarna!

Ha det bra, kram!

En liten resumé av vår trassliga visumresa

Hej!

De senaste dagarna har varit väldigt händelserika men också väldigt jobbiga. I torsdags var tanken att vi skulle förlänga våra visum, genom att åka över Burma-gränsen. Så vi åkte 7 timmar i Song Teow (typ flakbil med tak) ner till gränsstaden Mae Sot. MEN det visade sig att gränsen var stäng, på grund av oroligheterna. Det visade sig också att gränsen hade varit stängd i flera månader och att den skulle vara stängd i minst ett halvår till... Vi blev inte så glada när vi upptäckte detta... Vi fick snarare panik och försökte komma på vad vi skulle göra härnäst. Vi kom på att vi behövde komma tillbaka till Mae Sariang så fort som möjligt. Men ingen ville skjutsa oss dit eftersom det var rätt sent, och långt såklart (en snubbe snackade till och med om risken att bli nerskjutna om vi åkte på kvällen...). Så vi sov en natt på guesthouse istället. Eller sov kan jag väl inte påstå att vi gjorde... Vi hade oturligt nog glömt vår mobil hemma och vi skulle upp klockan 6 dagen därpå, så det bästa vi kom på var att sova i skift. Vi kunde kolla klockan på kameran, men inte ställa den tyvärr. Så vi fick sova max tre timmar var den natten! Mae Sot var hur som helst en väldigt annorlunda stad. Det kändes inte alls som Thailand, inte alls lika tryckt, inte samma människor. Det var nog mer Burma än Thailand tror jag.

Vi åkte hur som helst samma resa tillbaka dagen därpå... Jag tror jag behöver skriva ett helt blogginlägg om bara själva resan, för den var väldigt speciell och spännande. Vi åkte förbi slumområden och flyktingläger och stannade i X antal polis/soldat-kontroller. Som mest var vi 22 personer på bilen och det brukar vara trångt med 10 pers (men det gick bra eftersom folk står och hänger sig fast utanför). Vi delade även bilen med diverse djur (både levande och döda), exempelvis en stor gris i en säck, och ett och annat träd (?). En händelserik resa helt enkelt. Saker som att tanterna sitter och röker pipa eller tuggar blod-rött tobak (knark?) reagerar vi knappt på längre, det är liksom vardagliga saker för oss nu. Och vi var de enda västerlänningarna på hela resan, så vi var väldigt uttittade såklart.

Samma dag som vi kom fram till Mae Sariang tog vi nästa buss till Chiang Mai. Det jobbiga var bussen var full, så vi fick (tillsammans med typ 10 pers till) sitta på golvet och på plastpallar i gången. Den här bussresan tog 5 timmar! (med minivan kan det ta 3 ½). Vi sov en natt hos Ernviks och sedan åkte vi dagen därpå till en gränsstad till Burma som ligger norrut, Mae Sai. Även denna resa var väldigt jobbig och tog 5 timmar... Men vi fick i alla fall åka van. Vi såg inte direkt mycket av Burma om man säger så, utan vi gick bara över bron och tillbaka... Tråkigt, men eftersom vi åkte med en grupp så hade vi typ bara 40 min på oss med allt.

De här dygnen har varit de jobbigaste på väldigt länge. Jag tror att vi har åkt 30 timmar på tre dagar. Sovit kanske 12 timmar på tre nätter. Och inte ätit eller druckit tillräckligt mycket eller vid rätt tider. Och för att inte glömma, frysit en hel del (när vi åkte flakbilen).  Allt det här har vi märkt efteråt. Huvudvärk, halsont och extrem trötthet. Men vi har i alla fall fått våra stämplar i passet och får nu stanna i landet till den 22 mars!

Hej!

Första inlägget i nya bloggen. Det känns roligt att kunna blogga på riktigt igen (med bilder). Jag vill ju kunna dela med mig av allt roligt och spännande som händer här borta!
Snart ska det även läggas ut filmer här.

Tänkte egentligen bara välkomna er till den nya bloggen, så...välkomna!

Skriver snart igen :)

Kramar/ Louise