Heellu!
Nu var det visst länge sen jag skrev sist, trots att det har hänt så mycket! Jag har helt enkelt inte orkat ta tid till att skriva om allt som har hänt. Detta betyder att jag nu har massor att berätta om! Jag ska vara smart och dela upp det i flera inlägg, så att ni orkar läsa.
I förra helgen (12-13 feb) var vi på bybesök! Det var bröllop i byn Khatoki (ungefär två timmar från MS), som Aphirak och flera elever skulle åka på, så vi passade på att åka med. Vi passade även på att sova över i byn eftersom det var några av våra elevers hemby.
På bröllopet, som var i klassisk karenstil, var det många som vi kände och både elever från elevhemmet i Sop Moei och Chiang Mai var där. En liten chock vi fick var att vi inte var de enda vita på bröllopet, vi var sammanlagt sju! Några vänner till bruden i Chiang Mai, samt en kille som jag tror jobbade med burmesiska flyktingar. Ovanligt, i en sån liten by mitt ute i ingenstans! Bröllop är verkligen annorlunda här än i Sverige, som jag tidigare har förklarat... En sak till exempel, som man inte skulle göra i Sverige, var att när en person som skulle uppträda började sjunga, började flera skrika "Jag hör ingenting, sjung högre!". Lite ovanligt för oss kanske!
 |
| Här poserar vi (och Oil) med brudparet! |
Här är ett filmklipp från bröllopet på några barn i byn som sjöng jättebra, anledningen var att de hade en söndagskollärare som var riktigt bra på musik. Lyssna själva:
Efter bröllopet var det lunch och sedan försvann alla gäster jättefort. Även Aphirak och våra elever (som inte bodde där) försvann fort. Kvar blev vi med våra tre elever, Phichai, Boonchai och Sittichai, 13, 14 och 16 år. Vi hade absolut ingen aning om vad som skulle hända eller vad vi skulle göra den dagen, bröllopet var liksom slut vid 11-tiden! Det enda vi visste var att vi skulle sova hos en av killarna.
Den här dagen var lite rolig. Vi gjorde inte så mycket alls, vi gick runt lite i byn (som var otroligt liten, bestod av 10 familjer), satt i lite olika hus och bara chillade. Vi blev lite smått rastlösa efter ett tag och frågade vad de ville hitta på, men de svarade att det inte fanns något att hitta på där, men att det inte var några problem, det var "
Sabaay sabaay", ett uttryck som man ofta säger här i Thailand. "Sabaay sabaay" skulle kunna översättas som "inga bekymmer/allt e gött//livet leker", typ lite "Hakuna matata". Vi vande oss rätt fort vid bytempot och njöt att av bara chilla i skuggan! Det var kul att få lite kvalitétstid med killarna, som jag inte direkt har umgåtts med tidigare. Härligt att se dem i deras hemmiljö och träffa deras familjer!
 |
Här chillar vi i ena killens hem.
Våra elever i mitten, Boonchai, Phichai och Sittichai |
Människorna i byarna är alltid väldigt nyfikna på oss och det märks att de uppskattar att vi kommer och hälsar på. Men det händer ibland att vissa barn blir väldigt rädda, de har troligtvis aldrig sett vita människor förrut, så det händer att barn börjar gråta, springer och gömmer sig eller försöker skrämma bort oss (kanske tror de att vi är spöken?). Annars får vi bara positiva mottaganden! Man känner sig verkligen hemma och kan gå runt till alla hus och hälsa på utan problem.
Efter bybesök...
... mår inte ryggen särskilt bra på grund av allt sittande och liggande på golv där man tillbringar större delen av tiden; när man äter, sover, är på andakter/gudstjänster eller bara hänger.
... känner jag mig väldigt smutsig, det känns ungefär som att man inte har duschat på flera veckor. Efter en dusch när man kommer hem känner jag mig som en ny människa!
... vill jag aldrig mer äta ris! Eftersom karener äter ris minst tre gånger om dagen, gör även vi det när vi är i byarna. Så det blev alltså väldigt mycket ris på två dagar... Men vi försöker att äta allt de bjuder oss på, ofta brukar de anpassa maten till oss (=inte så stark och mycket ägg). Fast när de ville bjuda oss på grishjärta var vi tvugna att avstå, det kunde vi helt enkelt inte äta!
... är jag alltid fylld av nya intryck! Det är så
fantastiskt häftigt att besöka karenbyar, träffa människorna och ta del av kulturen.
 |
| Det var en otroligt fin omgivning! |
Efter gudstjänsten på söndagen blev vi skjutsade hem på flak, tillsammans med våra elever. Vi åkte även tillsammans med våra elever som bor i grannbyn, som vi tyvärr inte kunde besöka denna gång. Allt som allt var det en väldigt rolig och härlig helg och jag är som sagt fylld av nya intryck!
 |
Hemresan var väldigt dammig, smutsig och svettig,
men ändå ganska mysig! |
Kram så länge,
Louise
