Tiden drar verkligen ihop sig nu och snart är jag tillbaka i Sverige igen. Under vår tid i Thailand har vi inte turistat speciellt mycket, vi känner ju oss hemma här. Men nu är det mindre än tre veckor kvar innan vi far hem till Sverige så då kommer man på allt vi borde göra. Så redan imorgon bär det av ut på rafting och elefanttur i djungeln. Turistigt, ja, men det är meningen! Jag antar att man inte inte får ha varit i Thailand utan att ha ridit elefant, och vi har ju varit här i åtta månader snart, så det börjar bli dags nu. Sen vet jag inte vilka fler turistiga saker vi kan hinna med, vi har tänkt att kanske gå en matlagningskurs och lära oss laga riktig thaimat, om vi har tid!
Hur som helst är schemat ganska speckat nu de sista veckorna. Imorn rafting, på torsdag ska vi med våra vänner Oil och Anaan till Anaans by och stanna där i två dagar. Sedan behöver vi så fort som möjligt ta oss till Mae Sariang, besöka minst en by i närheten, samt åka till Sop Moei och ta avsked där. Vi ska självklart även ta avsked från hostelfamiljen i Mae Sariang, vår familj här i Thailand skulle man kunna säga, innan vi åker tillbaka till Chiang Mai. Sedan när vi kommer tillbaka till Chiang Mai har vi fortfarande saker vi behöver, vi har självklart även många vi behöver ta avsked av. Och sedan ska vi åka med vår handledare Ladda till hennes by. Sedan bär det av till Sverige den 15:e maj, vilket är väldigt snart. Jag både längtar och fasar lite inför det. Men nu ska jag koncentrera mig på den tiden jag har kvar här, innan den försvinner!
Kram Louise
tisdag 26 april 2011
måndag 25 april 2011
"Jag vill om du vågar"!
Hellu!
Idag har vi haft en shoppingdag p vrt kra Airport Plaza. Man kan sga att det var "infr Sverige-kp". Inte fr att jag har mycket pengar eller s just nu men jag tnker att klder kommer jag att behva nr jag kommer tillbaka till Sverige (kommer behva slnga eller ge bort typ hlften av alla klder jag har fr att de r sslitna) och detr ju riktigt billigt hr om man jamfr med Sverige, sdet ar ju vrt det. Det blev en sommarklnning och shorts bland annat. Riktigt n
Dagens konstigaste var utan tvekan nr jag stod i provhytten och pltsligt hrde svenska i hgtalarna. Det visade sig vara Pernilla Wahlgren med lten "Jag vill om du vgar". Alltskan ni fatta hur chockad jag blev eller? Jag typ "Johanna, hr du?!" Hur i heeeeeela vrlden kom den till ett shopping mall som Airport Plaza i Chiang Mai?! En riktig B:ig schlagerlt p svenska. Det var liksom den blandat med en massa amerikanska ltar. Varfr just den lten av alla? Det finns ju faktiskt ganska mBra underligt var det i alla fall!!
Och ja, bara fr att jagr svensk och hrde en svensk lt kunde jag sjlvklart inte riktigt hlla mig frsjunga med och har sedan haft lten phjrnan resten av dagen. Ssvensk jagr!
Eh ja, det var dagens inl
Idag har vi haft en shoppingdag p vrt kra Airport Plaza. Man kan sga att det var "infr Sverige-kp". Inte fr att jag har mycket pengar eller s just nu men jag tnker att klder kommer jag att behva nr jag kommer tillbaka till Sverige (kommer behva slnga eller ge bort typ hlften av alla klder jag har fr att de r sslitna) och detr ju riktigt billigt hr om man jamfr med Sverige, sdet ar ju vrt det. Det blev en sommarklnning och shorts bland annat. Riktigt n
Dagens konstigaste var utan tvekan nr jag stod i provhytten och pltsligt hrde svenska i hgtalarna. Det visade sig vara Pernilla Wahlgren med lten "Jag vill om du vgar". Alltskan ni fatta hur chockad jag blev eller? Jag typ "Johanna, hr du?!" Hur i heeeeeela vrlden kom den till ett shopping mall som Airport Plaza i Chiang Mai?! En riktig B:ig schlagerlt p svenska. Det var liksom den blandat med en massa amerikanska ltar. Varfr just den lten av alla? Det finns ju faktiskt ganska mBra underligt var det i alla fall!!
Och ja, bara fr att jagr svensk och hrde en svensk lt kunde jag sjlvklart inte riktigt hlla mig frsjunga med och har sedan haft lten phjrnan resten av dagen. Ssvensk jagr!
Eh ja, det var dagens inl
lördag 23 april 2011
Påsk?
Jag upptäckte igår, på Facebook, att det faktiskt är påsk nu ju! Snacka om att man är borta här, speciellt nu när vi hade varit i byn. Påsken firas ju inte direkt som i Sverige här, som ni förstår. Inga påskägg har vi ätit, men vi firade i alla fall med att köpa lite dyrt västerlänskt godis. Och sedan på kvällen avnjöt vi en timmas oljemassage! (tyå vår andra massage här i Thailand, pinsamt nog). Men nu får det nog bli massage lite oftare tror jag!
Det var vår påskafton det ja! Men jag hoppas i alla fall att alla ni där hemma får en riktigt bra påskhelg!
Glad påsk! /Louise
Det var vår påskafton det ja! Men jag hoppas i alla fall att alla ni där hemma får en riktigt bra påskhelg!
Glad påsk! /Louise
Kära återseenden i byn Sob kong!
Den 15:e april åkte vi som jag skrev förrut till Mae Sariang för att där möta upp hostelfamiljen och åka till byn Sob kong. De var inte där när vi kom, så vi fick sova ensamma på hostlet. 3 nätter blev det, utan vatten och sånt, men det gick bra. Men vi var väldigt irriterade på Aphirak som hade glömt bort oss och inte kom tillbaka i tid som vi hade bestämt! Den 17:e ringde vi till byn och frågade om de kunde hämta oss nästa dag om vi tog oss så långt vi kunde på vägen, om inte Aphirak hade kommit tillbaka än. Men så den 18:en på morgonen ringer han plötsligt. Han låter precis som vanligt, frågar vart vi är och så säger han att de tänkte åka till Sob kong idag och frågar om vi vill följa med. OM vi vill följa med, JA, det ville vi! Han förstod uppenbarligen inte att vi hade väntat på honom, förvirrade människa..! Haha!
Vi åkte i alla fall till Sob kong, byn där nio elever kommer ifrån. Det var så roligt att se dem igen! Vi fick bo i två av våra elevers (systrars) hus. Deras pappa var läkaren i byn så det var definitivt det finaste huset. Vi blev väl omhändertagna och fick den bästa bymaten vi någonsin fått!
I byn fanns det en flod som vi badade varje dag i. Annars sysselsatte vi oss typ med att besöka olika hus och bara umgås med elever och alla andra trevliga människor! Vi åkte även till en annan by som låg väldigt nära, och hälsade på några andra av våra elever.
Men tiden står verkligen stilla i byarna, man har ingen tidsuppfattning alls! Men det var härligt ändå. Vi var i byn i fem dagar, den 21:a åkte vi tillbaka till Mae Sariang och sedan vidare till Chiang Mai.
Det var en härlig byvecka, men det var skönt att komma tillbaka till Chiang Mai, sova i en säng för en gångs skull och INTE äta ris till frukost! Vi räknade ut att vi ätit ris i minst 10 dagar i sträck frukost-middag-kväll. Så nu passar vi på att äta västerlänsk mat när vi väl är i Chiang Mai! :)
Vi åkte i alla fall till Sob kong, byn där nio elever kommer ifrån. Det var så roligt att se dem igen! Vi fick bo i två av våra elevers (systrars) hus. Deras pappa var läkaren i byn så det var definitivt det finaste huset. Vi blev väl omhändertagna och fick den bästa bymaten vi någonsin fått!
I byn fanns det en flod som vi badade varje dag i. Annars sysselsatte vi oss typ med att besöka olika hus och bara umgås med elever och alla andra trevliga människor! Vi åkte även till en annan by som låg väldigt nära, och hälsade på några andra av våra elever.
Men tiden står verkligen stilla i byarna, man har ingen tidsuppfattning alls! Men det var härligt ändå. Vi var i byn i fem dagar, den 21:a åkte vi tillbaka till Mae Sariang och sedan vidare till Chiang Mai.
Det var en härlig byvecka, men det var skönt att komma tillbaka till Chiang Mai, sova i en säng för en gångs skull och INTE äta ris till frukost! Vi räknade ut att vi ätit ris i minst 10 dagar i sträck frukost-middag-kväll. Så nu passar vi på att äta västerlänsk mat när vi väl är i Chiang Mai! :)
 |
| Vår elev Manida försökte lära oss hantverk, som alla karenkvinnor är så bra på! |
 |
| Johanna med en väldigt söt karentant |
 |
| Vi med familjen vi bodde hos |
Songkran!
Songkran är den galnaste högtiden jag har någonsin har varit med om! Det är en stor vattenfestival som firas i hela Thailand (och även Burma och Laos) mellan den 13-15 april. Det är självklart från början en religiös högtid, men har nu blivit en riktig festar-tillställning skulle man kunna säga. Man firar det nya året (som enligt thaitradition infaller i april) och man firar det då med att bli ren (=skvätta vatten på varandra). Enligt thaitraditionen är det även ett tillfälle att umgås med familjen och uppvakta de äldre.
Songkran är alltså en stor högtid, och numera ett enda stort vattenkrig där alla deltar. Alla skvätter vatten på alla, det är helt galet. Vill man inte bli blöt så stannar man helt enkelt inne, ingen kommer undan. I Chiang Mai firas det mest i hela landet (som de flesta högtider) och Songkran firades nog i närmare 2 veckor istället för 3 dagar! Det var helt smockat med turister under dessa dagar också. Självklart är vi vita lite(!) extra utsatta och alla tyckte det var jättekul att dränka "farangerna" med vatten! Längst vallgraven i staden var det allra värst, det var helt smickat med folk och alla hällde hinkar med vatten på varandra, helt galet verkligen! Det var många som hade is i vattnet så att det skulle bli extra kallt också! Många satt på bilflak med tunnor med isvatten i och bara hällde ut över alla människor.
Jag fick en rolig överraskning då en Songteaw med en massa munkar åkte förbi och en munk skvätte vatten på oss. Vad chockad jag blev! Ingen vanlig syn direkt, men väldigt kul!
Den här högtiden var verkligen rolig och jag är glad att vi kunde vara med och fira lite! Jag rekommenderar verkligen att komma till Chiang Mai under Songkran!
Jag tog inte med kameran ut, det skulle inte ha slutat bra. Alla som var ute var tvugna att ha pengar och andra värdesaker i påsar, även om man inte tänkte bli blöt, för blöt blev man oavsätt! Folk kastade liksom in vatten i bilar och allt. Hur som helst har jag alltså inga bilder men jag lånade en från google för att visa lite hur det kan se ut:
Songkran är alltså en stor högtid, och numera ett enda stort vattenkrig där alla deltar. Alla skvätter vatten på alla, det är helt galet. Vill man inte bli blöt så stannar man helt enkelt inne, ingen kommer undan. I Chiang Mai firas det mest i hela landet (som de flesta högtider) och Songkran firades nog i närmare 2 veckor istället för 3 dagar! Det var helt smockat med turister under dessa dagar också. Självklart är vi vita lite(!) extra utsatta och alla tyckte det var jättekul att dränka "farangerna" med vatten! Längst vallgraven i staden var det allra värst, det var helt smickat med folk och alla hällde hinkar med vatten på varandra, helt galet verkligen! Det var många som hade is i vattnet så att det skulle bli extra kallt också! Många satt på bilflak med tunnor med isvatten i och bara hällde ut över alla människor.
Jag fick en rolig överraskning då en Songteaw med en massa munkar åkte förbi och en munk skvätte vatten på oss. Vad chockad jag blev! Ingen vanlig syn direkt, men väldigt kul!
Den här högtiden var verkligen rolig och jag är glad att vi kunde vara med och fira lite! Jag rekommenderar verkligen att komma till Chiang Mai under Songkran!
Jag tog inte med kameran ut, det skulle inte ha slutat bra. Alla som var ute var tvugna att ha pengar och andra värdesaker i påsar, även om man inte tänkte bli blöt, för blöt blev man oavsätt! Folk kastade liksom in vatten i bilar och allt. Hur som helst har jag alltså inga bilder men jag lånade en från google för att visa lite hur det kan se ut:
Vad mycket man får vara med om på en konferens!
Den 5-9 april var vi på TKBC:s (Thailand Karen Baptist Convention) årliga konferens. Det var drygt 3500 människor med så vi kände oss lite vilsna. Men vi träffade många vi träffat förrut så det var trevligt! Det var dock väldigt många som kom fram till oss och sa något i stilen med "Hello! Do you remeber me?" Och det kan bli så pinsamt, för det är omöjligt för oss att känna igen alla vi har sett/träffat förrut. Man börjar tänka febrilt "I vilket sammanhang har jag sett den här människan förrut?!" Men när de berättar vart vi har setts förrut brukar det klarna. Men lite svårt att minnas ibland alltså!
Förrutom alla möten/samanträden vi satt med och lyssnade på så hjälpte vi TKBC youth att sälja t-shirts och andra grejer och så kollade vi på sportturneringarna (fotboll/volleyboll/takraw) och så. Vi träffade några av våraelever på konferensen, som kommer från byn Kathoki, de var med i både sport och musiktävlingarna. Det var väldigt mysigt och vi umgicks med dem när vi kunde.
En rolig sak var att jag och Johanna fick agera "internationella domare" i en stor stor musiktävling en kväll där tio kvinnokörer från olika distrikt skulle sjunga samma låt. Vi fick i uppgift att bedöma "klädsel", "självförtroende", "energi" och "samspel i sång". Haha värsta hedersuppdraget kändes det som, men det var väldigt kul!
En annan komisk grej var att jag och Johanna hade VIP-kort på konferensen, som var till för missionärer, så vi räknades tydligen in i det facket, hahah!
En dag åkte vi på utflykt ("bay tiaw") till ett vattenfall som låg i närheten. Där hittade vi våra Kathoki-elever bland annat. Så fort vi kom i vattnet upptäckte vi att de äldre, som kunde simma (bland annat ledarna) hade en liten lek för sig, som gick ut på att dra ut småtjejerna, som inte kunde simma, på djupt vatten för att sedan dra ner dem under vattnet. Ansvarsfulla ledare va?! Jag blev förvånad att de gjorde så och att ingen agerade. Så när jag såg den första livrädda tjejen som blev utdragen simmade jag fort dit, slet loss henne och drog med henne in på det grunda igen. Hon var panikslagen stackarn! Sedan fortsatte det i samma stil och jag och Johanna fick agera livräddare resten av tiden! Det var nog ganska ovanligt att vi gjorde som vi gjorde, vi var liksom de enda som agerade. Men tjejerna var nog väldigt tacksamma i alla fall. Både jag och Johanna hade tre-fyra tjejer på oss som ville ha skydd! Vi hjälpte även dem att hämnas på killarna, som inte fick göra något mot oss mer än att stänka. Haha ibland får man utnyttja sin ställning! ;) Det var nog tur att vi kom dit i alla fall och kunde agera lite ledare, i brist på andra ansvarstagande vuxna... ;) Det var liksom ingen som tänkte på riskerna, inte ens hälften av alla kunde nog simma, ändå hoppasde folk från klipporna och allt. Men det gick bra! :)
Hur som helst så tycker jag att konferensen var väldigt bra, vi träffade många trevliga och intressanta människor. Det är många som kommer fram och pratar med oss vilket är roligt. Man träffar många människor som kommer från Burma och alla har en egen historia att berätta. Till exempel pratade vi med kille som bodde i ett flyktingläger här i Thailand. Han var den första jag träffat som sa att han kom från Karenstaten, inte Burma. Han var övertygad om att han skulle tillbaka dit och att han bara bodde i Thailand tillfälligt. Men han berättade också att situationen i Karenstaten är väldigt svår, det pågår ju ett krig och de burmesiska soldaterna har makten. Det är starka berättelser när man får höra dem från människor som upplevt det själva. Men det känns fortfarande väldigt overkligt, det som pågår händer så nära oss...
Sista dagen åkte vi hem med en vän som skulle till Chiang Mai, under resans gång hände flera konstigt saker. Bland annat märkte vi att den stora vattenfestivalen, Song kran höll på att sätta igång. Det stod nämligen barn längst vägen med hinkar och vattenslangar och skvätte ner oss. Vi satt inne i bilen så vi blev inte så drabbade, förrutom den gången då han som körde saktade ner och fönstrerna var öppna. Då kastade de in vattnet i bilen och vi blev heeelt dränkta! Smart! Vi hade dock fem killar med på flaket som blev väääääldigt blöta under hela vägen stackarna... En annan konstig sak som hände under hemresan var att han som körde faktiskt somnade. Det läskiga var att vi var så nära floden då. Men det gick bra som tur var, han körde av vägen och sedan tillbaka. Sedan fick han stanna och sova lite innan vi fortsatte igen... Då satt jag och Johanna och pratade pratade med honom resten av resan!
Nu blev det ett väldigt långt inlägg! Jag hoppas ändå att ni orkar läsa allt jag har att berätta ;)
Kram på er/ Louise
Förrutom alla möten/samanträden vi satt med och lyssnade på så hjälpte vi TKBC youth att sälja t-shirts och andra grejer och så kollade vi på sportturneringarna (fotboll/volleyboll/takraw) och så. Vi träffade några av våraelever på konferensen, som kommer från byn Kathoki, de var med i både sport och musiktävlingarna. Det var väldigt mysigt och vi umgicks med dem när vi kunde.
 |
| Takraw (typ volleyboll med allt utom händerna) Killarna är verkligen sjuuukt viga i det här landet. |
 |
| Matdax! Måste säga att det inte var någon vidare mat.. Kunde tyvärr inte äta mycket alls av det vi fick under veckan! |
En rolig sak var att jag och Johanna fick agera "internationella domare" i en stor stor musiktävling en kväll där tio kvinnokörer från olika distrikt skulle sjunga samma låt. Vi fick i uppgift att bedöma "klädsel", "självförtroende", "energi" och "samspel i sång". Haha värsta hedersuppdraget kändes det som, men det var väldigt kul!
 |
| Traditionell karendans med barn som skuttar runt, killar i kjol, en Thaiflagga, en Karenflagga och en bild på kungen |
 |
| En lite udda grupp som vi har sett vid flera tillfällen. Jag tror att de sysslar med lite av varje...Skulle kunna kalla dem för någon slags "freds-kärleksarmé sekt" Haha, udda är de iaf! |
En annan komisk grej var att jag och Johanna hade VIP-kort på konferensen, som var till för missionärer, så vi räknades tydligen in i det facket, hahah!
En dag åkte vi på utflykt ("bay tiaw") till ett vattenfall som låg i närheten. Där hittade vi våra Kathoki-elever bland annat. Så fort vi kom i vattnet upptäckte vi att de äldre, som kunde simma (bland annat ledarna) hade en liten lek för sig, som gick ut på att dra ut småtjejerna, som inte kunde simma, på djupt vatten för att sedan dra ner dem under vattnet. Ansvarsfulla ledare va?! Jag blev förvånad att de gjorde så och att ingen agerade. Så när jag såg den första livrädda tjejen som blev utdragen simmade jag fort dit, slet loss henne och drog med henne in på det grunda igen. Hon var panikslagen stackarn! Sedan fortsatte det i samma stil och jag och Johanna fick agera livräddare resten av tiden! Det var nog ganska ovanligt att vi gjorde som vi gjorde, vi var liksom de enda som agerade. Men tjejerna var nog väldigt tacksamma i alla fall. Både jag och Johanna hade tre-fyra tjejer på oss som ville ha skydd! Vi hjälpte även dem att hämnas på killarna, som inte fick göra något mot oss mer än att stänka. Haha ibland får man utnyttja sin ställning! ;) Det var nog tur att vi kom dit i alla fall och kunde agera lite ledare, i brist på andra ansvarstagande vuxna... ;) Det var liksom ingen som tänkte på riskerna, inte ens hälften av alla kunde nog simma, ändå hoppasde folk från klipporna och allt. Men det gick bra! :)
 |
| Baad! (här väldigt lugnt) |
Hur som helst så tycker jag att konferensen var väldigt bra, vi träffade många trevliga och intressanta människor. Det är många som kommer fram och pratar med oss vilket är roligt. Man träffar många människor som kommer från Burma och alla har en egen historia att berätta. Till exempel pratade vi med kille som bodde i ett flyktingläger här i Thailand. Han var den första jag träffat som sa att han kom från Karenstaten, inte Burma. Han var övertygad om att han skulle tillbaka dit och att han bara bodde i Thailand tillfälligt. Men han berättade också att situationen i Karenstaten är väldigt svår, det pågår ju ett krig och de burmesiska soldaterna har makten. Det är starka berättelser när man får höra dem från människor som upplevt det själva. Men det känns fortfarande väldigt overkligt, det som pågår händer så nära oss...
Sista dagen åkte vi hem med en vän som skulle till Chiang Mai, under resans gång hände flera konstigt saker. Bland annat märkte vi att den stora vattenfestivalen, Song kran höll på att sätta igång. Det stod nämligen barn längst vägen med hinkar och vattenslangar och skvätte ner oss. Vi satt inne i bilen så vi blev inte så drabbade, förrutom den gången då han som körde saktade ner och fönstrerna var öppna. Då kastade de in vattnet i bilen och vi blev heeelt dränkta! Smart! Vi hade dock fem killar med på flaket som blev väääääldigt blöta under hela vägen stackarna... En annan konstig sak som hände under hemresan var att han som körde faktiskt somnade. Det läskiga var att vi var så nära floden då. Men det gick bra som tur var, han körde av vägen och sedan tillbaka. Sedan fick han stanna och sova lite innan vi fortsatte igen... Då satt jag och Johanna och pratade pratade med honom resten av resan!
Nu blev det ett väldigt långt inlägg! Jag hoppas ändå att ni orkar läsa allt jag har att berätta ;)
Kram på er/ Louise
lördag 16 april 2011
Yes, jag lever
Hej! Jag har inte skrivit på länge eftersom jag har haft så mycket att göra! Kortfattat har jag varit på konferenser, ungdomsläger och firat Songkran.Vi har med andra ord rest runt en helt del mellan byar och Chiang Mai. Mer om detta senare. Och för tillfället är vi nu i Mae Sariang, vår gamla stad... Men vi planerar inte att stanna länge. I själva verket hade vi tänkt att åka till en by med hostelfamiljen så fort vi kom hit. MEN problemet är att de inte hade kommit tillbaka till hostlet än, utan de var fortfarande i en annan by. Så igår när vi kom fram till hostlet vid tio-tiden på kvällen, möttes vi till vår stora förvåning utav ett äldre främmande par. Vi var osäkra på om de visste att vi skulle sova där, så vi frågade snällt om vi fick det. Det gick bra och de var väldigt trevliga, om än väldigt svåra att förstå, och de förstod inte heller oss så bra. Men vi drog slutsatsen att de var grannar som vaktade hostlet medan familjen var borta. Så nu turas vi om att vakta hostlet typ...
Det jobbiga med att bo ensamma på hostlet är för det första att vi inte har någon mat eller vatten (förrutom lite brunnsvatten som är mindre fräscht) så vi måste åka till stan ganska ofta. Det andra problemet är att det är så långt att gå till stan, vi har inga fungerade cyklar och det finns ju inte direkt någon taxi att ta... Jobbigt!
Dagen har hur som helst spenderats åt att vänta, vänta och vänta på att familjen ska komma tillbaka. Det går inte att nå dem på telefon och vi kan inte ringa till byn de är i. Kanske har de glömt oss eller så trivs de så bra där de är att de stannar lite extra länge... Man vet aldrig med karener när det gäller planering..! Ingen vet någonting mer än att de sammanlagt ska vara borta i två veckor. Men till oss har de sagt att de ska komma hem emellanåt (15:e-16:e) så att vi kan åka med dem. Så vi hoppas verkligen att de kommer imorgon! Gör de inte det, få vi helt enkelt lösa det på något annat sätt. På nåt sätt ska vi i alla fall ta oss till Sobkong så att vi får träffa några av våra fina elever igen!
Just nu sitter vi på en resturang med wifi men ska nog tillbaka till hostlet snart. Det är verkligen inte lika kul att vara på hostlet nu när det är helt folktomt! Det finns inget att göra så vi hänger lite på ett av våra favvo-matställen. Vår fina handledare Ladda samt några andra vi har pratat med är lite oroliga för oss som bor på hostlet själva nu och inte har någon som tar hand om oss, haha! :) De tror kanske inte att vi kan klara oss själva, men det går så bra så (trots att det är väldigt tråkigt). Men vi hoppas verkligen att vi får sällskap direkt imorgon!
Aja, allt för den här gången. Nu vet ni att jag lever och mår bra i alla fall! Hörs snart :)
Det jobbiga med att bo ensamma på hostlet är för det första att vi inte har någon mat eller vatten (förrutom lite brunnsvatten som är mindre fräscht) så vi måste åka till stan ganska ofta. Det andra problemet är att det är så långt att gå till stan, vi har inga fungerade cyklar och det finns ju inte direkt någon taxi att ta... Jobbigt!
Dagen har hur som helst spenderats åt att vänta, vänta och vänta på att familjen ska komma tillbaka. Det går inte att nå dem på telefon och vi kan inte ringa till byn de är i. Kanske har de glömt oss eller så trivs de så bra där de är att de stannar lite extra länge... Man vet aldrig med karener när det gäller planering..! Ingen vet någonting mer än att de sammanlagt ska vara borta i två veckor. Men till oss har de sagt att de ska komma hem emellanåt (15:e-16:e) så att vi kan åka med dem. Så vi hoppas verkligen att de kommer imorgon! Gör de inte det, få vi helt enkelt lösa det på något annat sätt. På nåt sätt ska vi i alla fall ta oss till Sobkong så att vi får träffa några av våra fina elever igen!
Just nu sitter vi på en resturang med wifi men ska nog tillbaka till hostlet snart. Det är verkligen inte lika kul att vara på hostlet nu när det är helt folktomt! Det finns inget att göra så vi hänger lite på ett av våra favvo-matställen. Vår fina handledare Ladda samt några andra vi har pratat med är lite oroliga för oss som bor på hostlet själva nu och inte har någon som tar hand om oss, haha! :) De tror kanske inte att vi kan klara oss själva, men det går så bra så (trots att det är väldigt tråkigt). Men vi hoppas verkligen att vi får sällskap direkt imorgon!
Aja, allt för den här gången. Nu vet ni att jag lever och mår bra i alla fall! Hörs snart :)
fredag 1 april 2011
Hejdå huset och Mae Sariang
De senaste dagarna har vi städat och sorterat i huset och slutligen, igår flyttade vi ut. Det blev mycket städning och sortering och ganska mycket fick vi slänga. Vi är ju de sista praktikanterna här som det verkar, så det kändes sorgligt att städa ut huset där det faktiskt har bott volontärer i sju år. Jag önskar att vi inte vore de sista, det har betytt så mycket för alla inblandade här att ha volontärer och de vill liksom inte ge upp hoppet om att det kommer fler. Väldigt tråkigt men vi kan ju tyvärr inte göra något åt detta...
Igår, när vi hade packat och städat ut huset åkte vi till hostlet där vi sov en natt. Idag, 1 april, tog vi vårt pick och pack (fem stora väskor) och reste till till Chiang Mai. Vi har nu inget egentligt hem, utan det vi vet är att vi bor i här i Chiang Mai kanske tre dagar, sedan blir det byliv lite framöver. Vi vet inte exakt hur länge, först ska vi på konferens, sedan läger och efter det ska vi hälsa på i några elevers byar. Vi kommer kanske tillbaka till Chiang Mai i slutet av månaden ungefär och sen får vi se vad som händer. Så man kan säga att vi kommer att leva på resande fot framöver!
I dessa dagar har jag förövrigt tänkt mycket på min framtid och känt lite smått panik över detta. Jag har inte så stor koll på vad exakt jag vill plugga än. Nu har jag i alla fall kommit fram till att jag faktiskt inte behöver stressa, utan jag nog ska ta det lite lugnt i höst och kanske läsa någon enstaka kurs eller så och vänta lite med att flytta. Eller kanske folkhögskola? Jag vet inte riktigt, jag har några dagar till att bestämma mig. Hur som helst är det nog bra att jag väntar lite och verkligen tar mig tid att fundera på vad jag vill utbilda mig till.
Jaja, det var allt för nu. Ha det bra så länge! Kramar
Igår, när vi hade packat och städat ut huset åkte vi till hostlet där vi sov en natt. Idag, 1 april, tog vi vårt pick och pack (fem stora väskor) och reste till till Chiang Mai. Vi har nu inget egentligt hem, utan det vi vet är att vi bor i här i Chiang Mai kanske tre dagar, sedan blir det byliv lite framöver. Vi vet inte exakt hur länge, först ska vi på konferens, sedan läger och efter det ska vi hälsa på i några elevers byar. Vi kommer kanske tillbaka till Chiang Mai i slutet av månaden ungefär och sen får vi se vad som händer. Så man kan säga att vi kommer att leva på resande fot framöver!
I dessa dagar har jag förövrigt tänkt mycket på min framtid och känt lite smått panik över detta. Jag har inte så stor koll på vad exakt jag vill plugga än. Nu har jag i alla fall kommit fram till att jag faktiskt inte behöver stressa, utan jag nog ska ta det lite lugnt i höst och kanske läsa någon enstaka kurs eller så och vänta lite med att flytta. Eller kanske folkhögskola? Jag vet inte riktigt, jag har några dagar till att bestämma mig. Hur som helst är det nog bra att jag väntar lite och verkligen tar mig tid att fundera på vad jag vill utbilda mig till.
Jaja, det var allt för nu. Ha det bra så länge! Kramar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)