Hej!
De senaste dagarna har varit väldigt händelserika men också väldigt jobbiga. I torsdags var tanken att vi skulle förlänga våra visum, genom att åka över Burma-gränsen. Så vi åkte 7 timmar i Song Teow (typ flakbil med tak) ner till gränsstaden Mae Sot. MEN det visade sig att gränsen var stäng, på grund av oroligheterna. Det visade sig också att gränsen hade varit stängd i flera månader och att den skulle vara stängd i minst ett halvår till... Vi blev inte så glada när vi upptäckte detta... Vi fick snarare panik och försökte komma på vad vi skulle göra härnäst. Vi kom på att vi behövde komma tillbaka till Mae Sariang så fort som möjligt. Men ingen ville skjutsa oss dit eftersom det var rätt sent, och långt såklart (en snubbe snackade till och med om risken att bli nerskjutna om vi åkte på kvällen...). Så vi sov en natt på guesthouse istället. Eller sov kan jag väl inte påstå att vi gjorde... Vi hade oturligt nog glömt vår mobil hemma och vi skulle upp klockan 6 dagen därpå, så det bästa vi kom på var att sova i skift. Vi kunde kolla klockan på kameran, men inte ställa den tyvärr. Så vi fick sova max tre timmar var den natten! Mae Sot var hur som helst en väldigt annorlunda stad. Det kändes inte alls som Thailand, inte alls lika tryckt, inte samma människor. Det var nog mer Burma än Thailand tror jag.
Vi åkte hur som helst samma resa tillbaka dagen därpå... Jag tror jag behöver skriva ett helt blogginlägg om bara själva resan, för den var väldigt speciell och spännande. Vi åkte förbi slumområden och flyktingläger och stannade i X antal polis/soldat-kontroller. Som mest var vi 22 personer på bilen och det brukar vara trångt med 10 pers (men det gick bra eftersom folk står och hänger sig fast utanför). Vi delade även bilen med diverse djur (både levande och döda), exempelvis en stor gris i en säck, och ett och annat träd (?). En händelserik resa helt enkelt. Saker som att tanterna sitter och röker pipa eller tuggar blod-rött tobak (knark?) reagerar vi knappt på längre, det är liksom vardagliga saker för oss nu. Och vi var de enda västerlänningarna på hela resan, så vi var väldigt uttittade såklart.
Samma dag som vi kom fram till Mae Sariang tog vi nästa buss till Chiang Mai. Det jobbiga var bussen var full, så vi fick (tillsammans med typ 10 pers till) sitta på golvet och på plastpallar i gången. Den här bussresan tog 5 timmar! (med minivan kan det ta 3 ½). Vi sov en natt hos Ernviks och sedan åkte vi dagen därpå till en gränsstad till Burma som ligger norrut, Mae Sai. Även denna resa var väldigt jobbig och tog 5 timmar... Men vi fick i alla fall åka van. Vi såg inte direkt mycket av Burma om man säger så, utan vi gick bara över bron och tillbaka... Tråkigt, men eftersom vi åkte med en grupp så hade vi typ bara 40 min på oss med allt.
De här dygnen har varit de jobbigaste på väldigt länge. Jag tror att vi har åkt 30 timmar på tre dagar. Sovit kanske 12 timmar på tre nätter. Och inte ätit eller druckit tillräckligt mycket eller vid rätt tider. Och för att inte glömma, frysit en hel del (när vi åkte flakbilen). Allt det här har vi märkt efteråt. Huvudvärk, halsont och extrem trötthet. Men vi har i alla fall fått våra stämplar i passet och får nu stanna i landet till den 22 mars!
Hej Louise!
SvaraRaderaVilka äventyr ni är med om!
Bra att allt "gick vägen" till slut och att ni får stanna ett par månader till i Thailand.
I går kväll hade vi Thailands-afton här,vi åt mustig nöt- köttgryta med ris(förstås)o.grönsaker,till efterrätt åt vi frukt(helt rätt)och glass(inte så Thailändskt kanske).Vi tittade på bildspel med Thailandsbilder från början till slut och det uppskattades av alla väldigt mycket.
Sköt om dig & hälsa Johanna.