Sista avskeden

Våra sista avsked här i Thailand tog vi i söndags. Först i pwo-karenkyrkan i Chiang Mai. Det var mycket sorgligare än jag trodde det skulle bli. Vi har ju inte varit där så värst många gånger. Men det blev faktiskt väldigt jobbigt då vi skulle säga några ord på gudstjänsten, berätta att vi skulle åka hem och tacka för vår tid här. När jag hörde mig själv säga "Idag är vår sista dag i Chiang Mai..." förstod jag innebörden i orden och då blev det väldigt jobbigt. Som tur var kunde jag hålla tårarna borta tills vi hade pratat klart i alla fall, men det var mycket ansträngande. Usch, va jobbigt det var! Jag tror inte att vi sa något vettigt egentligen, men jag hoppas att budskapet gick fram; vi var tacksamma och skulle sakna alla!

Det allra sista jobbiga avskedet kom när vi stod på busstationen för att ta bussen till Bangkok och blev avvinkade av vår handledare Ladda och hennes man Sat samt Oil och hennes man Anaan. De har varit viktiga för oss under vår tid i Thailand... Ja, det blev ett tårfyllt avsked. När Ladda började gråta gick det inte att hålla tårarna borta... Hon har ju varit med om dessa avsked så många gånger förrut, så det kändes hemskt jobbigt. Hon har varit en väldigt bra handledare, väldigt omtänksam och snäll, vilket även hennes man är. Och Oil har även hon brytt sig väldigt mycket, även om vi inte har kunnat träffas jättemycket. Men eftersom hon själv ha varit volontär vet hon vad vi har gått igenom, hon förstår oss väldigt bra och vill gärna hjälpa till med allt hon kan. Hon är nog den mest "svenska karenen" jag har träffat. Även Anaan är väldigt trevliga att ha att göra med. Det kändes bra att det var just de vi blev avvinkade av, våra sista avsked.

Tyvärr är det många som vi inte fick chansen att säga hejdå till, vilket verkligen är jätteledsamt! Men som tur är finns internet  (Vad skulle man göra utn internet?), så möjligheten till kontakt finns ju!

Det är aldrig roligt att säga farväl, men jag kommer att komma tillbaka till Thailand och då hoppas jag att jag får chansen att möta alla igen!